Related Paintings of unknown artist :. | farzin fakhr yaseri | Lucas Jordan | Hans Herbst | Lars Johan Hierta | Oriental Poppies |
Related Artists:
Gerard Hornebout
Flemish Northern Renaissance Painter and Manuscript Illuminator, ca.1465-1541
Jean-Baptiste Deshays
French Baroque Era Painter, 1729-1765 was a French painter of religious and mythological subjects.His first training was under his father, the minor Rouen painter Jean-Dominique Deshays, he then spent a little time under Jean-Baptiste Descamps at his Ecole Gratuite de Dessin. He spent time in Hyacinthe Collin de Vermont's Paris studio from around 1740 to 1749 and Jean Restout II's from late 1749 to 1751. Both these had been pupils of Jean Jouvenet, and painted in the Grand Style of French history painting, a style Deshays adopted as his own. While he was in Restout's studio, Deshays entered the Prix de Rome competition, winning second prize in 1750 with His 1750 Laban Giving his Daughter in Marriage to Jacob won the second prize in the Grand Prix de Rome, and his 1751 Job on the Dung-hill the first prize. Deshays served the compulsory three years training at the Ecole des Eleves Prot??g??s (where he learnt from Carle van Loo, its director, and attracted some religious commissions, including two vast canvases, a Visitation and an Annunciation, for the monastery of the Visitation at Rouen), before going to Rome.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .